Vad är verklighetsflykten?

Elin Grelsson skriver i GP Kultur om hur populärkulturen på 00-talet kontrasterats mellan reality-program och verklighetsfrånvända filmer- och tv-serier. Hon menar att tv-serier, böcker och filmer om “vampyrer, spökjägare, varulvar och trollkarlar” är “någonting fullständigt bortom vår vardag”. Till skillnad från “realitysåpor, uppfostrings-TV och makeovers” som “innefattar ett studerande av människan och det mänskliga subjektet”.

00-talet var verkligen ett årtionde då väldigt mycket hände. Vi har omvärderat vår samtid både politiskt, ekonomiskt, kulturellt och vetenskapligt. Men till skillnad från Elin Grelsson ser jag den samtiden speglas i just de populärkulturella produkter som hon anser vara verklighetsflykt.

Rymdeposet Battlestar Galactica har flera gånger hyllats som en av de viktigaste kulturprodukterna post-9/11. Jag blir säkert lite tjatig nu i mina hyllningar av serien, men det går inte att bortse från de svåra ämnen som Battlestar Galactica tog upp bara något år efter attacken mot World Trade Center. Tortyr, fångvård, terrorism, självmordsbombningar och vad man får göra i religionens namn. Och utan att glömma att nämna andra aktuella frågor som abort och droger.

Innan Heroes blev en sörja av förvirrade plotpoints och illa utvecklade karaktärer var det en imponerande allegori över jakten på terrorister. Den ökade misstänksamheten och rädslan för andra kulturer som fortfarande i viss mån infekterar USA är det stora ämnet i vampyrserien True Blood. Till och med Harry Potter, som man gärna ser på som en källa av spänning, ungdomsrelationer och magiska historier, förmedlar faktiskt i senare böcker en bild av terrorism och angivaranda som vissa med muslimsk bakgrund säkert skulle känna igen sig i.

Dessa serier och böcker (och många fler) har i allra högsta grad varit verklighetsförankrade och skildrat våra egna rädslor och farhågor. De har vridit och vänt på vår egen syn på religion, försökt placera oss i ett sammanhang och i allra högsta grad undersökt “människan och det mänskliga subjektet”.

När vår egen verklighet har varit alltför nära på internet och i tv:n så har vi fått gå en omväg för att bearbeta det. För att hitta oss själva har vi varit tvungna att placera oss i yttre rymden eller i en fejkad verklighet. Utan att för den skull någonsin syssla med verklighetsflykt.

Tvärtom anser jag att realityserierna har stått för verklighetsflykten. Människor som inte bryr sig om någonting, som helt oväntat får ett nytt badrum, som hånglar med fem personer samtidigt eller får drömkontraktet till världens kortaste karriär som popsångare. Saker som aldrig händer oss andra, och där målet och vägen dit är den kortaste, enklaste vägen.

Visst är det ena en motvikt från den andra, men inte av de anledningar som Elin Grelsson menar.